måste bli ljushårig igen..

Och nu ska jag gå ut till Johanniii, petter får väl komma när han är klaar då.

Puss på det!

"Ablation"

Jag har verkligen ingenting att göra och jag tänker inte gå och lägga mig. Det är många som vet och som frågar mig vad jag gjorde i Uppsala när jag var där. Det enda dom vet är att jag var på sjukhuset. Så nu tänkte jag väl informera er lite om vad jag har haft för mig dom senaste veckorna :)

Fast jag tror att jag tar allting från början till slut så att ni förstår mig riktigt.

Så länge jag kan minnas har jag haft någonting som kallas "hjärtklappning" eller "hjärtflimmer". Första gången jag var in på sjukhuset för det så tror jag att jag var kanske 9-10 år eller något sånt. Jag minns inte precis nu.

("Hjärtklappning" är när en nerv i hjärtat kommer iklämm av andra orkan och då skapas det en genväg för "pulsen". Lite svårt att förstå kanske? :p)

Men då var jag iallafall på en simtävling i Njurunda och jag var inte klar där än. Jag hade en "gren" kvar. Och innan jag skulle hoppa i vattnet så tog jag en kall dusch för att inte sedan få en chock när jag dök i. Men då satte mitt hjärta igång och slå. Det slog otroligt snabbt, jag visste inte vad jag skulle göra men jag och mamma bestämde oss för att åka till sjukhuset iallafall och se vad dom kunde göra åt saken.

Jag låg där ett tag och dom försökte med allt möjligt för att det skulle gå över men det ville verkligen inte. Så tillslut så fick jag en spruta som skulle få det att gå över, vet inte vad det var för något men jag minns att jag började må jätte illa och höll nästan på att spy på läkaren.

Jag vart kvar över natten för uppsyn. Så att det inte skulle komma tillbaka.

Morgonen efter åkte jag och mamma hem. Helt slut var ju jag så att det vart ju ingen skola för mig.

Sedan efter det där så lärde ju docktorn mig massa knep så att jag skulle kunna få det att gå över själv. Bland annat att dricka/äta någonting jätte kallt.

Men sedan var det inget mera med det. Men nu på slutet kände jag att jag inte orkade något mera, jag ville få bort det där. Och jag hade ett val mellan att "operera" eller ta tabletter mot det. Och jag och tabletter går inte direkt ihop. Så vi testade först med en operation då.

Ja som ni kanske vet så kom ju jag hem och var förbannad innan jul någon gång. Akademiska sjukhuset i Uppsala hade skickat hem ett kallelsebev till mig om att jag skulle dit. Det stor lite information om operationen så jag och mamma hade ju förväntat oss att jag skulle operera mig då.

Jag och mamma tar bilen ner till Uppsala. Jag är överlycklig men ändå jätte nervös.

När vi kommer dit så skriver vi in oss och sätter oss och väntar på att någon ska komma och hjälpa oss.

Det började med att jag skulle ta EKG och göra ultraljud på hjärtat. Sedan fick jag och mamma sätta oss i ett rum med massa doktorer och gå igenom ingreppet, vi fick även se instrumenten dom skulle använda.

När dom hade pratat klart så sa dom bara "vi hör av oss när det börjar bli dags, det kan ta upp till 3-4 månader för att ni ska få eran tid"

När vi kom ut till bilen skrev jag till mamma och frågade om dom var dumma i huvudet, jag hade inte åkt bil i flera timmar för att prata med en doktor i en 15-20 minuter. Men det vart som det vart, vi åkte hem och arg var jag.

Sedan gick det väl några månader och tillslut så fick jag ett nytt kallelsebrev. Den 14 April kl 14.00 skulle ja ha skrivit in mig på sjukhuset igen....

Jag och mamma tar ännu en gång bilen ner dit. Kommer dit och får ett rum.

Sedan sa dom till mig att du ska duscha nu, innan du går och lägger dig och imorgon bitti. Det fick absolut inte vara något smuts i sängen. Och dom bytte lakan och de efter varje dusch. Fick duscha i något slags sprit schampoo. Tror aldrig mitt hår har varit så hemskt någongång som då :p Hahah.

Fick ta en massa prover, nål i armen. Ja fixa allt innan operationen.

Halv 6-6 kommer en sjuksjöterska och väcker mig, då skulle jag gå och duscha för att jag skulle bli operarad klockan 8.00 var det tänkt.

Dom sätter på mig bedövningsplåster vid ljumsken och i armväcken.

Efter det somnade ju jag, vaknade kring 10 tiden tror jag, då kommer dom in och säger att dom var tvungen att göra något akut innan mig men klockan 12 var det dags.

11.35 kommer dom in och ger mig lugnande och frågar hur det är med mig. Sedan efter några minuter tog jag min säng och rullade iväg till operation..

När jag kommer till operations salen så står det kanske 7-8 personer som ska vara med och jag förstod ju ingenting ja.

Trötta jag fick börja med att hoppa över till operations bordet, sedan tvättade en sköterska min kropp med sprit.. Kan ju säga att det var ju inte så värst roligt att ligga där helt naken >< Jag todde jag skulle dö, så mycket skämdes jag..

Sedan sa dom att dom skulle börja med ett stick i armen. Dom skulle alltså försöka gå in i huvudpulsådern via armväcket. Dom sa till mig att "det här kommer inte kännas". Jag tror att jag låg och skrek och grinade när dom stack in den stora kanylen i armen på mig.. Sedan skulle dom in med en kamera. Den gick upp i armen på mig. Kan ni tänka er som att ni har någonting under huden, som en mask eller någonting. Som försöker ta sig ut, vad vet jag! Det var obeskrivligt var obehagligt det var. Men det visade sig att det gick inte att komma längre än till axeln på mig så dom fick dra ut redskapen och börja om igen. Fast då gick dom in via ljumsken istället. Och där kände jag nästan ingenting.

Fick lite mera lugnande för att jag var ganska panikslagen efter att dom hade varit i min arm.

Dom stack i ljumsken på mig, fyra hål tydligen.. Sedan så kändes det inte så mycket mera, jag fick ju se hela tiden på skärmen vad dom gjorde men jag låg och stirrade på narkosläkaren jag, rädd var man ju.

Sedan sa doktorn att dom gick in med redskapet som dom skulle he av nerven med. Dom antingen bränner eller fryser av den. Och jag fick ju såklart bränna av min jag..

Till att börja med skulle dom reta hjärtat så att jag fick hjärtklappning så dom skulle se vilken nerv det var, och vart den låg. När dom hade hittat den så gick dom in mer ännu ett instrument, dom skulle bränna då.

Sen så förvarnade docktorn mig "nu ska vi värma den så nu kommer det bli lite varmt i bröstet på dig". Och då tänkte jag bara "okej, få det här överstökat nu"

Det tog cirka 30 sekunder för dom att värma den, och det var dom plågsammaste sekunderna i mitt lov tror jag. Också sen när det var ungefär 10sek kvar sa han till mig "nu kommer du höra att det knäpper till"

Det small i hela huvudet på mig, då var det ju nerven som gick av..

Sedan var det klart, allt gick på kanske två timmar fast det kändes som 10minuter för innan det var klart var ju jag helt borta.

Då skjutsade dom iväg mig till uppvaket, jag skulle ju bara piggna till lite efter allt ja fått i mig och de var nog det värsta med allt. Jag tror inte att jag har mått så dåligt någon gång. När allt började gå ur kroppen så mådde jag skitdåligt, spydde och jag såg verkligen ingenting, det var vitt framför ögonen på mig..

Och jag fick inte heller röra mitt högra ben på fyra timmar, för då kunde hålen spricka upp så jag fick ju ligga med någon grej som tryckde på ljumsken.

Efter några timmar så åkte jag tillbaka till min avdelning och fick lite mat i mig. Men jag sov från att operationen var klar, kring 14.30 tills morgonen efter, klockan åtta vaknade jag då av att sköterskorna kommer in och kollar till mig.

Dom kollade så att allting var okej med mig, sedan fick jag väl fara hem om jag ville det. Var där i nästan tre dagar, var ganska skönt att komma hem. :)

Jag har verkligen ingenting att göra och jag tänker inte gå och lägga mig. Det är många som vet och som frågar mig vad jag gjorde i Uppsala när jag var där. Det enda dom vet är att jag var på sjukhuset. Så nu tänkte jag väl informera er lite om vad jag har haft för mig dom senaste veckorna :)

Fast jag tror att jag tar allting från början till slut så att ni förstår mig riktigt.

Så länge jag kan minnas har jag haft någonting som kallas "hjärtklappning" eller "hjärtflimmer". Första gången jag var in på sjukhuset för det så tror jag att jag var kanske 9-10 år eller något sånt. Jag minns inte precis nu.

Men då var jag iallafall på en simtävling i Njurunda och jag var inte klar där än. Jag hade en "gren" kvar. Och innan jag skulle hoppa i vattnet så tog jag en kall dusch för att inte sedan få en chock när jag dök i. Men då satte mitt hjärta igång och slå. Det slog otroligt snabbt, jag visste inte vad jag skulle göra men jag och mamma bestämde oss för att åka till sjukhuset iallafall och se vad dom kunde göra åt saken.

Jag låg där ett tag och dom försökte med allt möjligt för att det skulle gå över men det ville verkligen inte. Så tillslut så fick jag en spruta som skulle få det att gå över, vet inte vad det var för något men jag minns att jag började må jätte illa och höll nästan på att spy på läkaren.

Jag vart kvar över natten för uppsyn. Så att det inte skulle komma tillbaka.

Morgonen efter åkte jag och mamma hem. Helt slut var ju jag så att det vart ju ingen skola för mig.

Sedan efter det där så lärde ju docktorn mig massa knep så att jag skulle kunna få det att gå över själv. Bland annat att dricka/äta någonting jätte kallt.

Men sedan var det inget mera med det. Men nu på slutet kände jag att jag inte orkade något mera, jag ville få bort det där. Och jag hade ett val mellan att "operera" eller ta tabletter mot det. Och jag och tabletter går inte direkt ihop. Så vi testade först med en operation då.

Ja som ni kanske vet så kom ju jag hem och var förbannad innan jul någon gång. Akademiska sjukhuset i Uppsala hade skickat hem ett kallelsebev till mig om att jag skulle dit. Det stor lite information om operationen så jag och mamma hade ju förväntat oss att jag skulle operera mig då.

Jag och mamma tar bilen ner till Uppsala. Jag är överlycklig men ändå jätte nervös.

När vi kommer dit så skriver vi in oss och sätter oss och väntar på att någon ska komma och hjälpa oss.

Det började med att jag skulle ta EKG och göra ultraljud på hjärtat. Sedan fick jag och mamma sätta oss i ett rum med massa doktorer och gå igenom ingreppet, vi fick även se instrumenten dom skulle använda.

När dom hade pratat klart så sa dom bara "vi hör av oss när det börjar bli dags, det kan ta upp till 3-4 månader för att ni ska få eran tid"

När vi kom ut till bilen skrev jag till mamma och frågade om dom var dumma i huvudet, jag hade inte åkt bil i flera timmar för att prata med en doktor i en 15-20 minuter. Men det vart som det vart, vi åkte hem och arg var jag.

Jag och mamma tar ännu en gång bilen ner dit. Kommer dit och får ett rum.

Sedan sa dom till mig att du ska duscha nu, innan du går och lägger dig och imorgon bitti. Det fick absolut inte vara något smuts i sängen. Och dom bytte lakan och de efter varje dusch. Fick duscha i något slags sprit schampoo. Tror aldrig mitt hår har varit så hemskt någongång som då :p Hahah.

Fick ta en massa prover, nål i armen. Ja fixa allt innan operationen.

Halv 6-6 kommer en sjuksjöterska och väcker mig, då skulle jag gå och duscha för att jag skulle bli operarad klockan 8.00 var det tänkt.

Dom sätter på mig bedövningsplåster vid ljumsken och i armväcken.

Efter det somnade ju jag, vaknade kring 10 tiden tror jag, då kommer dom in och säger att dom var tvungen att göra något akut innan mig men klockan 12 var det dags.

11.35 kommer dom in och ger mig lugnande och frågar hur det är med mig. Sedan efter några minuter tog jag min säng och rullade iväg till operation..

När jag kommer till operations salen så står det kanske 7-8 personer som ska vara med och jag förstod ju ingenting ja.

Trötta jag fick börja med att hoppa över till operations bordet, sedan tvättade en sköterska min kropp med sprit.. Kan ju säga att det var ju inte så värst roligt att ligga där helt naken >< Jag todde jag skulle dö, så mycket skämdes jag..

Sedan sa dom att dom skulle börja med ett stick i armen. Dom skulle alltså försöka gå in i huvudpulsådern via armväcket. Dom sa till mig att "det här kommer inte kännas". Jag tror att jag låg och skrek och grinade när dom stack in den stora kanylen i armen på mig.. Sedan skulle dom in med en kamera. Den gick upp i armen på mig. Kan ni tänka er som att ni har någonting under huden, som en mask eller någonting. Som försöker ta sig ut, vad vet jag! Det var obeskrivligt var obehagligt det var. Men det visade sig att det gick inte att komma längre än till axeln på mig så dom fick dra ut redskapen och börja om igen. Fast då gick dom in via ljumsken istället. Och där kände jag nästan ingenting.

Fick lite mera lugnande för att jag var ganska panikslagen efter att dom hade varit i min arm.

Dom stack i ljumsken på mig, fyra hål tydligen.. Sedan så kändes det inte så mycket mera, jag fick ju se hela tiden på skärmen vad dom gjorde men jag låg och stirrade på narkosläkaren jag, rädd var man ju.

Sedan sa doktorn att dom gick in med redskapet som dom skulle he av nerven med. Dom antingen bränner eller fryser av den. Och jag fick ju såklart bränna av min jag..

Till att börja med skulle dom reta hjärtat så att jag fick hjärtklappning så dom skulle se vilken nerv det var, och vart den låg. När dom hade hittat den så gick dom in mer ännu ett instrument, dom skulle bränna då.

Sen så förvarnade docktorn mig "nu ska vi värma den så nu kommer det bli lite varmt i bröstet på dig". Och då tänkte jag bara "okej, få det här överstökat nu"

Det tog cirka 30 sekunder för dom att värma den, och det var dom plågsammaste sekunderna i mitt lov tror jag. Också sen när det var ungefär 10sek kvar sa han till mig "nu kommer du höra att det knäpper till"

Då skjutsade dom iväg mig till uppvaket, jag skulle ju bara piggna till lite efter allt ja fått i mig och de var nog det värsta med allt. Jag tror inte att jag har mått så dåligt någon gång. När allt började gå ur kroppen så mådde jag skitdåligt, spydde och jag såg verkligen ingenting, det var vitt framför ögonen på mig..

Och jag fick inte heller röra mitt högra ben på fyra timmar, för då kunde hålen spricka upp så jag fick ju ligga med någon grej som tryckde på ljumsken.

Efter några timmar så åkte jag tillbaka till min avdelning och fick lite mat i mig. Men jag sov från att operationen var klar, kring 14.30 tills morgonen efter, klockan åtta vaknade jag då av att sköterskorna kommer in och kollar till mig.

Dom kollade så att allting var okej med mig, sedan fick jag väl fara hem om jag ville det. Var där i nästan tre dagar, var ganska skönt att komma hem. :)

Sedan skulle vi tydligen åka iväg och äta pizza, tjockiiismaten.. Hihi. Vi satt på pizzan ett tag och surrade lite till sedan skulle dom iväg och träna så jag och Amanda började vandra hemåt men då stötte vi på Cicci och Jessica så vi stannade ju ute med dom i finvädret ett tag :) Satt och pratade om gamla minnen och sånt, vääldigt kul!

Och nu sitter jag hemma och gör ingenting, ska väl få i mig någonting i magen och sedan vänta på att Amanda ska äta hon med sedan tror jag att vi skulle gå ut igen :) Och Johaaannniii skulle nog också med då! Förhoppningsvis.

Tror nog inte jag har varit så här uttråkad någon gång..

vad ska man göra dårå? Är inte trött så ja vill ju inte sova :((